En av biprodukterna i denna process är vätejoner (H⁺), som kan sänka pH-värdet i miljön. Ett sjunkande pH-värde har en negativ inverkan på den biologiska processens effektivitet, eftersom många mikroorganismer är känsliga för sura förhållanden. Ett för lågt pH-värde kan leda till minskad enzymaktivitet och tillväxthastighet hos mikroberna, vilket saktar ner eller till och med stoppar reduktionsprocessen. I synnerhet gäller detta för Dehalococcoides mccartyi som är ansvariga för den fullständiga omvandlingen av PER och TRI till eten, är mycket känsliga. Vid pH < 6 sjunker deras aktivitet till noll.

Genom att buffra pH-värdet, t.ex. med karbonatbuffertar eller genom att tillsätta alkaliska ämnen som natriumbikarbonat eller magnesiumhydroxid , förhindras att pH-värdet sjunker för mycket. På så sätt upprätthålls en stabil, neutral till lätt alkalisk miljö där de inblandade mikroorganismerna kan fungera optimalt. Detta gör den reduktiva dekloreringen mer effektiv och gör att saneringsprocessen kan fortskrida framgångsrikt.

Kort sagt är pH-buffring avgörande för att stödja mikrobiell aktivitet och göra saneringsprocessen av VoCls effektiv och hållbar.

Figur 1. Relativa dekloreringshastigheter (RpH /Rmax) mot pH för konsortierna SL2-PCEa, SL2-PCEb, AQ-1 och PM (anpassad från Lacroix et al. 2014)[32]. Källa: Enviro.wiki